Välkomna till min mattefest! Eller vår mattefest, rättare sagt. Eftersom alla är bjudna. Att ha mattefest är inte svårt. Allt som krävs är att några personer samlas, t.ex. i ett klassrum, och gör matematik ihop. Alltså har man mattefest!
Begreppet myntades för snart tre år sedan då mina naturvetare gick i ettan.
När höstterminen 2009 hade kommit en bit på väg och ganska mycket kändes tungt för eleverna försökte jag pigga upp dem genom att hävda att de alltid hade matematiklektionerna som var betydligt mer "festliga" än allt annat i skolan (förlåt alla kollegor, men allt är tillåtet i krig och undervisning, som ni vet!). Eleverna köpte väl inte denna argumentation fullt ut, men när jag tog med fika efter ytterligare någon lektion höll hela gruppen med om att det verkligen var mattefest!
Sedan fortsatte festandet. Inte bara för att eleverna själva tog med kladdkaka, muffins, chokladpraliner (ja, handgjorda enligt konstens alla regler!) och annat gottigt till våra lektioner då och då, utan främst för att vi hade så sköna lektioner med en öppen atmosfär. Nyfikenhet, intresse och lagom hög ambitionsnivå drev oss framåt.
Mattefest blev ett begrepp för oss. Vi hade det trevligt, mysigt och kul ihop med matematikundervisningen som bas, förstås. Ganska ofta lyssnade vi på musik, ibland visade eleverna mig roliga och spännande filmklipp och ibland pratade vi bara strunt ihop. Ofta sjöng någon en väldigt känd låt, eller kramades lite med någon, helt omotiverat. Och vi skrattade varje lektion. Ihop.
De tre åren med min underbara klass, NVM09, har satt sina spår. Dessa ungdomar har lärt mig så otroligt mycket om matematik och hur man kan se på saker och ting, och jag har haft roligt varje dag. Nu har klassen tagit studenten och jag får chans att börja om med nya grupper. Självklart blir det mattefest också nu! Välkomna, än en gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar