Sidor

torsdag, november 15, 2018

Nygammal utmaning & nytta eller onytta med digitala verktyg


Nu är jag tillbaka i gymnasieskolan som lärare i matematik och samhällskunskap efter några spännande och lärorika år på lärarutbildningen. Det är oerhört roligt att undervisa i mina "riktiga" ämnen, även om jag här i bloggen givetvis fokuserar på matematiken. Efter en hektisk höstterminsstart går vi mot ett hektiskt höstterminsslut och jag undrar när jag egentligen kommer att ta mig tid att lägga ut något här... Så detta får bli ett första, trevande försök.

På en lektion i Matematik 3b tidigare i veckan ville jag i slutet av lektionen visa hur det går till när man skriver andragradsfunktioner i faktorform. Exemplet var givetvis inte särskilt väl valt, vilket resulterade i att vi inte fick nollställen som kunde ges som heltal. Visst är roten-ur-tecken vackra och närmevärden smarta, men jag upplevde att eleverna inte riktigt kunde se det tjusiga med faktorformen p.g.a. mitt dåligt valda exempel. När lektionen var slut stannade jag kvar i salen och spelade snabbt in en film med ett bättre valt exempel och kunde sedan lägga ut den till eleverna. En enkel film, inspelad med datorns "kamera"-funktion, oredigerad. Alltså en klassisk "fulfim". Men tydligare än exemplet på lektionen. Nu återstår att eleverna också kollar på klippet så att de får del av det fina exemplet. Men hittills är det inte många visningar, dessvärre.

Här är alltså nyttan med digitala verktyg stor å ena sidan. Som lärare kan jag snabbt justera för ev. otydligheter eller rena fel från lektionen genom att förtydliga eller korrigera i en kort film. Det är både snabbt och effektivt. Men å andra sidan, och detta "men" är väldigt viktigt i den här frågan, om inte eleverna tittar på klippet så försvinner ju nyttoaspekten helt. Istället blev filminspelningen enbart ett enda slöseri med min tid och därmed direkt onytta (som vi skulle säga i Norrland).

Hur ska jag resonera?