Töntor - igen!

Förra veckan frågade min son: Sitter du med dina töntor nu igen? Numera vet han att han missuppfattat ordet "tentor", men han håller fast vid sitt begrepp och flinar lite finurligt mot mig när han säger det.

Och mycket riktigt har jag spenderat en del tid med bedömningen av de skriftliga prov ("tentamen" verkar vara ett ord som inte längre finns i högskoleförordningen, kontrollera gärna detta!) som studenterna i MAY II-kursen skrivit måndag förra veckan. Studenterna skriver anonymt, med en kod som vi inte avkodar förrän tentabetyget är satt, och jag kan konstatera att det finns ett gäng riktigt, riktigt skärpta blivande grundskollärare som snart kommer att finnas tillgängliga på arbetsmarknaden... undrar bara vilka de är..?

Sedan har jag också ägnat tid åt läsning och bedömning av en examinerande uppgift i "Statistik och sannolikhetslära"-kursen som ges på kvartsfart denna termin. Där har studenterna - som redan är lärare - gjort lektionsplaneringar inom området "kombinatorik och sannolikhetslära" och det har varit otroligt intressant att läsa dessa planeringar. Många fantastiska lektioner kommer att genomföras, minsann!

Snart kommer jag att göra debut som kurslärare i kursen Matematik för yngre åldrar del I (15 hp), MAY I. Kursen riktar sig till blivande lärare i åk 1-3 och jag har därför fått läsa en hel del kurslitteratur för att sätta mig in i matematikinnehåll, strategier, idéer, tankemönster, metoder och sätt att arbeta konkret och vardagsnära med så små barn. Helt otroligt fascinerande! Att vara mattelärare på gymnasiet är förstås roligt, men det verkar också vara väldigt trevligt att få jobba ännu mer konkret, laborativt och verklighetsnära så som man gör med yngre barn. Här skapas de kunskaper som ligger till grund för ALLT fortsatt matematiklärande. Ett oerhört viktigt jobb, alltså! Och det vore bra om vi som arbetar med äldre åldrar har kunskap om vad det är man gör i de yngre åldrarna.

På samma sätt brukar jag vilja att grundskollärarna också lyfter blicken från "sitt" och försöker förstå "Vart är eleverna på väg i sin kunskapsutveckling?" så att det blir tydligt vilken grund som måste läggas i vilka av skolans "stadier".

Lärarfortbildning kanske inte skulle vara krångligare än att högstadie- och gymnasielärare besöker förskola, låg- och mellanstadium och tvärt om? Verkligen besöker, d.v.s. gör några återkommande auskultationer/observationer och uppföljande samtal med lärare så att man får en tydlig bild av hur undervisning, bedömning och återkoppling sker... men det kanske man redan gör ute i kommunerna..?

Egen muntlig examination - Puh!

Jag går en kurs. Själv. Det är väldigt läskigt, eftersom jag inte har studerat sedan... 1996! Kursen heter Matematikens didaktik I och den handlar om matematikdidaktisk forskning. Idag hade vi muntlig examination och hade fått i uppgift att läsa varsin avhandling som vi skulle presentera på 10 minuter. Vi skulle besvara frågor om forskningsfrågor, metod och teoretiska utgångspunkter och vi skulle läsa avhandlingarna kritiskt och diskutera huruvida avhandlingarna besvarar sina forskningsfrågor eller ej.

Jag var först ut i min grupp och det visade sig att 10 minuter var svårt att hålla sig till. Jag fick verkligen begränsa mig och tyckte att jag inte alls hann genomföra presentationen ordentligt. Till stöd hade jag gjort en enkel Prezi. Bilderna i den är förstås mina egna, likaså alla ev. missuppfattningar och fel... Jag hade läst Eva Taflins avhandling "Matematikproblem i skolan för att skapa tillfällen till lärande", riktigt intressant och direkt användbar för alla mattelärare!