Kunde inte låta bli en fånig alliteration i rubriken. Hur ska jag annars få till en tydlig koppling till innehållet i detta inlägg? Under några veckor besöker jag ett antal studenter som gör sin VFU (verksamhetsförlagd utbildning, det som i folkmun kallas "praktik") på skolor i Stockholmsområdet. Studenterna går CL-programmet, de får dubbla examina vilket är mycket fiffigt, nämligen civilingenjör och lärare på en gång. Självklart är det en tuff utbildning, men det verkar också ge resultat: studenterna är mycket ämneskunniga, vilket de har nytta av på VFU:n eftersom de ofta kastas direkt in i Matematikkurs 4 på Natur- eller Teknikprogrammet. Wow!
I en liten "bloggserie" kommer jag helt enkelt att ge några exempel på undervisningsaktiviteter som dessa begåvade studenter har gett prov på under de lektioner som jag har fått nöjet att besöka. Håll tillgodo, här kommer första exemplet (namngivna studenter är självklart tillfrågade!):
Jonas Johansson hade en lektion där eleverna i par fick påbörja en lösning av en uppgift på ett stort papper (A3), men där de efter en viss tid avbröts och fick skicka vidare sin påbörjade lösning till ett annat par elever. Innan paren tvingdes skicka vidare sin påbörjade lösning förvarnades de och fick en minut på sig att avsluta eller att skriva några förtydligande kommentarer till det par som sedan skulle ta vid deras lösning. Efter några "skickningar" fick eleverna slutligen tillbaka sin "första" uppgift för att kunna slutföra eller gå igenom den fullständiga lösningen. De flesta par hann med att arbeta med fler än en uppgift under lektionen. HÄR är Jonas uppgifter med instruktioner.
Vad kan vara bra med detta arbetssätt? Det finns förstås flera skäl att variera undervisningen rent generellt, men här är ett exempel på en aktivitet som tydlig sätter fokus på matematisk kommunikation på flera sätt: Först måste eleverna parvis välja uppgift och diskutera sin lösningsidé, de kommunicerade muntligt med varandra för att formulera sina idéer. Sedan tvingades eleverna att redovisa sina idéer skriftligt på ett så pass tydligt sätt så att nästa par elever skulle kunna ta vid. Därefter kommunicerade också eleverna med varandra när de hade fått ett annat pars lösning. De behövde tolka den givna lösningen - kommunicerad i skrift - och därefter ta vid arbetet och fortsätta med sin muntliga och skriftliga kommunikation. Vid sidan av detta tydliga kommunikationsfokus får vi inte glömma själva matematikinnehållet och hur de valda uppgifterna uppmuntrade att också andra förmågor tränades. Någon uppgift tränade tydligt begreppsförmågan medan någon annan uppgift tydligare tränade problemlösningsförmågan. Titta på uppgifterna och fundera själva!
Tack, Jonas, för att jag fick visa din aktivitet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar