Det sista illustrerades med en övning där studenterna i mindre grupper fick varsit snöre, ca 2 m, som var ihopknutet i ändarna. Med snöret skulle de bilda en form som var så stor som möjligt och en som var så liten som möjligt.
Övningen kräver förståelse av begrepp som "stor" och "liten" men också för annat som inte tydligt framgick av instruktionen, att formen skulle vara en tvådimensionell, plan figur. Alla var överens om att vi menade att de skulle forma olika ytor, alltså arean av formen skulle vara stor respektive liten. Redan här krävdes att vi använde begrepp och beskrivningar som alla i gruppen förstod.
Detta är förstås också fallet med resultaten av övningen. Vi måste förstå vad de begrepp som används betyder. Många studenter började med att forma en triangel genom att hålla i snöret i tre punkter. Sedan satte någon dit ytterligare en hand och fick en fyrhörning som var större än triangeln, och därefter ännu en hand som gav en femhörning o.s.v. De flesta gjorde kopplingen till cirkeln automatiskt. För att göra en form som är så liten som möjligt började någon med en supersmal rektangel, någon annan med en triangel där det tredje hörnet nära nog sammanföll med ett av de andra två hörnen som hölls isär. Vi kom in på begrepp som "oändligt" nära/tunn o.s.v.
Förmiddagslektionen var väl förberedd av några kollegor som tidigare hade haft passet, jag behövde bara hänga med och få ta del av den fascinerande matematikvärld som är öppen för barn och lärare i yngre åldrar.
Idag hade vi två timmars räknepass där jag bestämde mig för att vara väldigt flexibel och låta studenterna styra innehållet. Jag var helt enkelt oförberedd - men på ett medvetet sätt, förstås ;-)
Lektionen blev till min glädje mycket bra, enligt studenterna själva. Vi tittade på gamla tentauppgifter och dessutom repeterade vi ganska ordentligt bråkräkning utifrån de fyra räknesätten. Studenterna fick själva förklara för varandra när vi tittade på en uppgift där man skulle känna igen vilken metod för subtraktion som några tänkta elever hade visat i sina lösningar, eftersom jag faktiskt inte kände till "namnen", d.v.s. de korrekta begreppen, för metoderna. "Räkna bakifrån med plus", "Translation" och "Talsorterna för sig" var metoder jag kände igen men inte kunde namnge. Bra att jag fick lära mig idag!
Att begreppsbildning är viktigt för all matematisk kommunikation är uppenbart efter dessa dagar.
Här hamnade vi när vi pratade om parallellogram. Frågan var egentligen "Består alla parallellogram av två (kongruenta, min anm.) trianglar"? Vi omformulerade frågeställningen och hittade dessa:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar